Öga mot öga med mitt ego

Öga mot öga med mitt ego

 

För en tid sedan, under en meditation, hamnade jag framför en stor läktare. På läktaren stod alla sidor av mig själv, de jag hittills har upptäckt, i form av olika skepnader. På ena halvan av läktaren stod de ”positiva” egenskaperna och på den andra halvan, de ”negativa”. Jag fascinerades av att de var så många till antalet och att de alla kändes välbekanta på något sätt.


Jag leddes fram till en träfärgad talarstol framför läktaren. Lite nervöst ställde jag mig framför mikrofonen som var fäst på talarstolen, fortfarande ovetandes om vad jag skulle säga och varför jag ens var där. Det var fullkomligt tyst och jag tittade mot läktaren. Jag harklade mig och böjde mig något framåt, mot mikrofonen. Plötsligt hör jag mig själv säga ”Jag vill tacka var och en av er, för att ni har kommit hit idag”. Med ens, sköljde känslan av tacksamhet över mig, och i nästa stund stod alla skepnader i en lång rad framför mig. En i taget kom de fram till mig. Leendes såg vi på varandra, och jag omfamnade dem alla i turordning.


Jag visste intuitivt att mitt ego stod sist i kön. Jag har genom livet haft en komplicerad relation till mitt ego. Först visste jag inte ens att den sidan av mig själv fanns. När jag väl förstod det gjorde jag allt jag kunde för att gömma undan egot, det fick absolut inte synas utåt. Det var viktigt för mig att fasaden utåt var intakt, för skulle den krackelera riskerade jag att falla in i ett mörkt, svart hål och förlora kontrollen. Det fick absolut inte hända!


Idag ser jag att det var ett flertal lager av skam- och skuldkänslor som tvingade mig att skjuta egot så långt bort ifrån mig själv jag kunde. Jag kämpade ju så hårt för att vara ”perfekt”, i min värld trodde jag att det var det som behövdes för att min omgivning skulle acceptera och

älska mig. Jag vågade inte visa upp mitt sårbara jag. 


Under min självrannsakan, när jag på riktigt vågade granska hela mig, med brister och allt, blev jag fri från det koppel jag tidigt i livet hade satt mig i. Vilken lättnad det var! Jag förstod hur mina rädslor, min skam och skuld, hade sin grundorsak i obearbetade känslor och händelser i min historia. Jag kunde också förstå hur rädslorna begränsade mig i livet samt hur de fick mig att agera, både mot mig själv och andra. När jag, bit för bit, började bearbeta mina emotionella sår samt möta mina rädslor, försvann skammen och skulden. Jag förändrades som människa, jag växte.


När jag nu står här, med mina egenskaper uppradade framför mig, ser jag kön minska. Till slut är det bara mitt ego kvar. Jag hinner tänka att jag ska välkomna henne, precis lika mycket som de tidigare skepnaderna. Hon närmar sig… och jag fick en smärre chock när

jag såg henne! I min fantasi har jag alltid målat upp mitt ego som något negativt, något mörkt och dåligt. Framför mig står istället en ljus, vacker och ömsint varelse! Allt snurrar i huvudet, snacka om lurad! Till slut finner jag mig och omfamnar henne, och en våg av innerlig kärlek fyller mig. Upplevelsen är magisk! När hon, och alla de andra skepnaderna, hade försvunnit

stod jag framför den tomma läktaren, omtumlad och fascinerad.


Det tog ett par dagar att landa efter denna upplevelse. Men så insåg jag att mitt ego, och mina andra egenskaper som jag kanske skulle uppge vara negativa, alltid har haft fina gåvor med sig. De lär mig mer om mig själv, från ett större perspektiv. Tidigare har jag agerat utifrån

autopilot på samma sätt som jag alltid gjort, utan att förstå det. Nu när jag vågar se mina egna ytterligheter, att jag ibland agerar kärleksfullt och ibland rädslostyrt, får jag plötsligt

möjligheten att välja hur jag ska agera. När jag exempelvis kan se att jag är dömande, kan jag istället välja att vara förstående och accepterande. När jag är ”offer” och skyller

omständigheterna på andra, kan jag istället välja att ta eget ansvar. När jag är girig, kan jag välja att vara generös o.s.v.


Dessa insikter har förändrat mitt sätt att se på mina egenskaper. De är inte längre lika ”negativa” eller ”positiva”, för jag kan se att jag ibland behöver använda mig av ett ”negativt” karaktärsdrag för att få till stånd en positiv händelse. Exempelvis kanske jag behöver vara ”bestämd” och ”auktoritär” för att få andra till att lyssna på mig. Ibland kanske jag måste prioritera mig själv och vara ”egoistisk” för att ta hand om mig själv och mitt mående på bästa sätt.


Jag kommer inte glömma denna meditation i första taget. Att se mitt ego ifrån ett annat perspektiv gjorde att jag insåg att jag behöver den delen av mig själv; ibland för att hindra mig från att vara en sämre version av mig själv och ibland för att pusha mig till att våga ta för mig mer här i livet. Mitt ego är slugt och tvingar mig ständigt vara på min vakt, MEN det vill mig väl och jag ser oss äntligen som vänner...


Fundera gärna kring: 

  • Vilka ”positiva” och ”negativa” egenskaper har du?
  • Kan du omfatta dem alla? Om inte, vad kan/behöver du göra?